Även om tRPC v11 länge varit produktionsredo via @next-taggen har vi fastnat i att lägga till nya funktioner utan att strikt hålla oss till semantisk versionering. Idag är vi glada att äntligen kunna dra av plåstret och meddela den officiella releasen av tRPC v11!

Vi är glada att meddela att den nya TanStack React Query-integrationen för tRPC nu finns tillgänglig i tRPC:s next-release. Jämfört med vår klassiska React Query-integration är den enklare och mer TanStack Query-inriktad genom att direkt använda de inbyggda gränssnitten QueryOptions och MutationOptions från TanStack React Query, istället för att wrappa useQuery och useMutation med vår egen klient.

Byggarmönstret för att skapa procedurer som introducerades i tRPC v10 har fått stor uppskattning från communityt, och många bibliotek har antagit liknande mönster. Det har till och med myntats en term tRPC like XYZ som bevis på mönstrets ökande popularitet. För inte så länge sedan såg jag faktiskt någon som undrade om det fanns ett sätt att skriva CLI-applikationer med ett liknande API som tRPC. Sidnotering: du kan till och med använda tRPC direkt för detta. Men det är inte det vi ska prata om idag, vi ska diskutera hur man använder tRPC med server actions från Next.js.

Har du någonsin undrat hur tRPC fungerar? Kanske du vill börja bidra till projektet men är skrämd av internals? Syftet med detta inlägg är att bekanta dig med tRPC:s interna delar genom att bygga en minimal klient som täcker de stora delarna av hur tRPC fungerar.

Som biblioteksskapare är vårt mål att erbjuda den bästa möjliga utvecklarexperiensen (DX) för våra kollegor. Genom att minska tiden till fel och erbjuda intuitiva API:er reducerar vi den mentala belastningen för utvecklare så de kan fokusera på det viktigaste: enastående användarupplevelser.

tRPC erbjuder en fantastisk utvecklarupplevelse genom att med TypeScripts kraft skapa tätt sammanlänkade typer i hela stacken. Inga avvikande API-kontrakt, ingen kodgenerering.

tRPC ger dig typsäkerhet från server till klient (hela vägen), utan att ens behöva deklarera typer. På serversidan returnerar du bara data i en funktion, och på klientsidan använder du datan direkt baserat på endpoint-namnet.